Havet. Det är idag vida känt att vi har förorenat och förgiftat det, och kanske värst av allt: fiskat slut på många av dess fiskbestånd. Sedan 50-talet, då man började investera i, och effektivisera fiskeflottor världen över, så har de kommersiella fiskbestånden minskat med 90%. 

Något som jag finner besynnerligt är vår aptit för rovfiskar, speciellt toppredatorer. Förutom sill, som är världens populäraste matfisk, så är några av de populäraste matfiskarna: tonfisk, lax och torsk. Varav alla är marina toppredatorer. De största av fiskar, toppkonsumenterna, har alltid varit eftertraktade världen över, vilket har gjort så att fisket varit fokuserat på dem. Detta har i sin tur lett till att man fiskat ut dem och lämnat deras byten till att föröka sig utan problem. Av denna vårdslöshet så har slutprodukten varit densamma i världens alla hörn: ett rubbat ekosystem. Personligen så tycker jag därför att man borde börja variera sin fiskkonsumtion, både för att gynna dessa topprovdjur, men även alla fiskar, och därmed havet i sin helhet.

I statistik från havsmiljöinstitutet kan man se att skarpsill, sill och strömming var det som fiskades mest i Östersjön från år 2006 till 2010; ca 80 000 ton per år. Därefter kom tobisfiskar med 20 000 ton per år och sedan torsken med ungefär 12- till 13 000 ton per år. Torsken är i Sverige, tillsammans med lax och sill, en av de populäraste matfiskarna. Ändå så fiskas inte så mycket av den i Sverige jämfört med skarpsillen, sillen eller strömmingen. Orsaken till detta är den att torskbestånden har minskat katastrofalt sedan effektiviseringen av fisket. Man har inte ens kunnat nå kvoterna på flera år. Däremot har alltid funnits en stor efterfrågan av torsk på marknaden. Även idag, när torsken är listad sårbar. 

Den andra fisken - sillen, strömmingen och tobisfiskar fiskas främst för att användas till att producera fiskfoder. Detta fiskfoder används i sin tur i lax- och ja, torskodlingar för att föda upp dessa rovfiskar som sedan ska ätas. Dessa odlingar kunde ju vara en lösning för att rädda de vilda bestånden av lax och tonfiskar, men det är de inte. Eftersom man istället för att sluta fiska dessa rovfiskar och istället odla dem och bara fiska foderfisk, så har man istället fortsatt fiska rovfiskarna, samt odla dem och börjat fiska mer foderfisk. Värt att tillägga är också att denna foderfisk som man fiskar är de vilda beståndens föda. 

Sanningen är den att man kommer fortsätta fiska tonfisk, lax, torsk och många andra marina toppredatorer, oberoende av odlingar, så länge det finns en stor efterfrågan av dem. Eftersom efterfrågan finns hos oss konsumenter så har vi makten att avgöra om dessa utsatta arters fortsatta överlevnad. Det vore ju synd att ge upp en så rik proteinkälla som fisk när allt vi behöver göra är att börja äta annan fisk.

Att variera vår fiskkonsumtion betyder att vi måste börja äta mer av den så kallade foderfisken. Om man skulle börja göra detta så skulle trycket lätta på rovfiskarna och odlingarna skulle bli färre. Mindre odlingar skulle innebära att man skulle slippa fiska lika mycket foderfisk eftersom det krävs väldigt mycket av denna för att odla upp t.ex. lax. 

En annan intressant och väldigt gynnande lösning vore att börja äta växtätande fiskar, till exempel karp. På grund av att vi människor släpper ut så mycket extra näringsämnen i naturen så sprids
vattenväxter snabbare och våra vattensamlingar åldras fortare. Idag så odlar man därför gräskarp i Sverige för att bekämpa växtlighet i dammar och några mindre sjöar. Om man skulle välja att äta dessa typer av fiskar och odla dem så skulle man inte behöva fiska foderfisk och man skulle hjälpa svenska vattensamlingar. 

En del som har kommit så här långt kommer nu att tänka: “Men man äter ju dem så kallade toppredatorerna för att de smakar bäst.”. Det kanske de gör, men det betyder inte att all annan fisk smakar dåligt. Problemet ligger mest i det faktum att vi i Sverige inte har som kultur att äta, t.ex. karpen, och därmed inte vet hur man bäst tillagar den. Man skulle enkelt kunna ta lärdom av länder som äter dessa typer av fiskar för att kunna tillaga dem rätt och få dem att smaka bra. Vad gäller karpen så äts den mycket i Asien där man doppar den i kokande olja för att mjuka upp dem många benen. 

Såklart så kommer detta att påverka såväl fiskare som fiskodlingar och det kommer på så sätt att kosta. Samtidigt så gäller det att jämföra dessa kostnader med dem som skulle komma av att fiska ut en av våra största proteinkällor. Dessa siffror är för stora för att ens föreställa sig.

Vi har fortfarande tid att rädda havet, men bara om vi agerar nu. Om vi väljer att inte göra något och fortsätter som vi redan gör så kommer vi att förlora så otroligt många arter och så småningom havet som vi idag känner det. I stora drag så händer troligast detta: När den marina toppredatorn försvinner så kommer dess bytesdjur att bli för många. Det här kan få många olika konsekvenser, men de troligaste är att det resulterar i för lite djurplankton, sedan algblomningar och sist döda bottnar. Algblomningar kommer av att växtplanktonen tillväxer kraftigt. Utan djurplankton som äter av den så kan den det. När dessa sedan ska brytas ner så förbrukas väldigt mycket syre, något som i sin leder till syrebrist. Syrebristen gör det omöjligt för något, förutom vissa mikroorgansimer, att leva i vattnet. Därmed är allt, till och med botten, dött. Man förlorar därmed inte bara toppredatorn, utan även hela dess ekosystem. Fisken och växterna, alltså havet i sin helhet. 

Att göra något åt det i sådant skede är antagligen inte möjligt eftersom naturen, ekosystemet och dess näringsvävar är så pass komplexa. För att inte tala om vilka kostnader det också skulle innebära. Vi får alltså inte låta det gå så pass långt för då är det gjort och vi kommer inte kunna ta tillbaka det. Istället borde vi sikta på att förhindra det. Vi borde, precis som jag tidigare skrev, äta mer varierat när det gäller fisk. Om du vill att vi ska vara generationen som åt sig igenom havet så kan du fortsätta äta slut på torsken. Om du däremot som mig, vill rädda havet för oss alla, så börja äta annat än
toppredatorer!

"Den förtvivlade toppkonsumenten" - Andreas Avendaño Lillkvist, Nynäshamns gymnasium

(Lärare: Isabella Hammarström)