Författare: BalticSea2020
Publicerad år: 2017

Inom vårt projekt "Levande kust" genomförs flera åtgärder för att förbättra miljön i Björnöfjärden i Stockholms skärgård. En viktig del är att minska näringsläckage från hästgårdar.

Hstar1
Foto: BalticSea2020

Inom projektområdet på Ingarö finns omkring 30 hästar. Näring i hästgödsel kan lätt nå diken och föras vidare till havet där den bidrar till övergödning. Viktiga åtgärder för att hindra näringsämnen att nå Östersjön är bland annat daglig mockning och lagring av gödsel på gödselplatta, markstabilisering och dränering där marken blir söndertrampad (detta fenomen belystes också vid SLU:s seminarium om hästhållning den 9 maj, där antalet hästar runt våra större städer gör att det blir trångt i hagarna - och då ökar slitaget på grässvålen och läckaget accelererar), och skyddszoner längs diken. Genom fyra åtgärder kan läckage av fosfor och kväve från en hästgård, minska med 90 procent. Innan åtgärderna motsvarade fosforutsläppet från områdets hästgårdar ungefär 40 enskilda avlopp med dålig rening.

På en hästgård finns det mycket man kan göra för att minska dess påverkan på omgivande vattendrag, sjöar och hav. Siffrorna på bilden markerar var på hästgården åtgärderna bör göras.

(Alla illustrationer är gjorda av Anna-Lena Lindqvist/Azote.)

Hstgrd hel

1. Daglig mockning
Den viktigaste åtgärden är att samla in hästgödslet och förvara det på en tät gödselplatta. Gödslet bör sedan återföras till åkermark där näringen i gödslet sätts i kretslopp. Det är viktigt att även samla in gödsel från rasthagarna. Vid mockning av stora hagar kan en muck-truck, en skottkärra med motor, underlätta arbetet. Fosforläckaget från en hästgård halveras om hagarna mockas dagligen och gödsel lagras på ett säkert sätt tills det återförs till åkermark.

Hstgrd 1


2. Markstabilisering och dränering

Hästar trampar ofta sönder marken med sina hovar. Trasiga markskikt släpper lätt ifrån sig näring och kan inte binda in ny näring i växter. Det är viktigt att se till att dräneringen är god och förstärka marken vid grindar och utfodringsplatser där hästarna vistas mycket. Om hästarna har tillräckligt stora ytor så slits inte marken lika hårt. Undviks markslitage hindras ytterligare ca 15 % fosfor från att läcka.

Hstgrd 2

3. Skyddszoner
Omkring hälften av den näring som ändå läcker, trots mockning och markstabilisering, kan fångas upp om ordentliga skyddszoner anläggs i anslutning till diken och vattendrag. Växtligheten i skyddszonerna tar upp näringen. Det är också viktigt att se till att hästarna hålls borta från diken med hjälp av stängsel.

Hstgrd 3

4. Svackdike

Nedströms en av hästgårdarna vid Björnöfjärden har ett så kallat svackdike anlagts. Dikesvattnet från hästgården leds in i svackdiket, genom en kalkbädd som binder mycket av den kvarvarande fosforn som finns i löst form i vattnet.

Hstgrd 4

 

Om projektet Levande kust
Levande kust genomförs i Björnöfjärden (Värmdö kommun), en skärgårdsvik som kan ses som ett ”Östersjön i miniatyr”. Viken är kraftigt övergödd, har ett litet vattenutbyte och stor utbredning av syrefria bottnar. Övergödningen i Björnöfjärden beror främst på näringsläckage (kväve och fosfor) från dåliga avlopp, jordbruksaktiviteter, hästhållning och från de gamla synderna i vikens bottensediment; det vill säga näring som under lång tid lagrats upp i sedimenten, men som frigörs när sedimentet blir syrefritt. Målet med projektet är att visa att det är möjligt att återfå en bra miljö i övergödda havsvikar. Bra miljö, eller god ekologisk status, kännetecknas av klart vatten, ett rikt växt- och djurliv, ett naturligt fiskesamhälle och syresatta bottnar med bottendjur.

Projektet avslutas 2019. Erfarenheterna från projektet kommer att sammanfattas i en bok som beskriver hur övergödda skärgårdsområden kan restaureras och vad det kostar. Boken ska finnas tillgänglig på olika språk och sprida projektets lärdomar och resultat till länderna runt Östersjön.

Klicka här för mer information om projektet "Levande kust".