Författare: Ida Mårtensson, BalticSea2020
Publicerad år: 2013


Våren 2009 startade projektet "Dikesdammar och filter som fosforfälla i jordbruket" under ledning av IVL Svenska Miljöinstitutet (IVL). Med dikesdammar och dikesfilter vill projektet minska näringsläckaget från åkermark till Östersjön.  Efter fyra år, med provanläggningar i Sverige, Polen och Baltikum, visar åtgärden en mycket god effektivitet. Nästan 60 % av fosforläckaget till vattendragen kan fångas upp i anläggningen.

Sam Ekstrand ivl

Näringsläckage från jordbruk och djurgårdar är fortfarande den största orsaken till övergödning i Östersjön. Fosfor och kväve, bland annat från gödsel som läggs ut på jordbruksmark, rinner så småningom med regnvatten och grundvatten ut i olika vattendrag, vidare till sjöar och hav.

- Flera åtgärder för att minska läckaget har tagits fram, från att se över kreaturens foder, till mer precisa doseringsmetoder för gödsel och anläggning av våtmarker. Men en åtgärd som tidigare inte har utvärderats, är dikesfilter och dikesdammar, säger Sam Ekstrand som leder projektet.
Sam Ekstrand, IVL.

Idag är projektet inne i sin andra fas och har sammanlagt nio anläggningar i Sverige, Polen och Baltikum. Fas I började för ungefär tre år sedan med tre provanläggningar i Rimbo, Uppsala och Sörmland. Anläggningarna består av dikesdammar och dikesfilter.

Fas I
Under fas I testades olika kalkbaserade filtermaterial för att visa på filtrens bindningsförmåga, livslängd och kostnadseffektivitet. Uppströms filtret anlades dammar som fångar partikulärbundet fosfor, dvs. fosfor som kommer från partiklar och sediment. Filtren i sin tur tar både partikulärt fosfor och löst fosfor. Löst fosfor är det som framför allt orsakar övergödning, eftersom fosforn är direkt tillgänglig för växter.

Projektet har genomfört regelbunda mätningar, för att se hur mycket fosfor dikesdammarna och filtren tar. Efter tre års mätningar visar resultaten att mer än hälften av den fosfor som läcker från åkermark kan fångas i anläggningen.

- Cirka 60 procent av fosforläckaget till vattendragen kan fångas med den här typen av anläggningar. Kalkfiltren tar runt 40 procent och dammarna 20 procent. Att filtren även tar löst fosfor är en viktig faktor, då det inte finns någon annan åtgärd som gör det i dagsläget, säger Sam Ekstrand.

Installering av filter
Filtren installeras i runda betongrör som står längs ett dike för att samla upp vatten från åkermarken.
När vattnet passerar fångar filtren upp fosfor, innan vattnet rinner vidare ut i vattendragen och så
småningom till havet.

Om inget vatten rinner i diket stängs anläggningen av, till exempel under torra perioder under sommaren och på vintern då både diken och filter fryser. Genom åren har filtren fungerat över förväntan. Exempelvis kan de hålla sin kapacitet att binda fosfor åtminstone i tre år, vilket är längre än vad man ursprungligen hoppades på. Åtgärden är dessutom enkel och tar inte mycket yta i anspråk, och kostnadseffektiviteten hög jämfört med andra åtgärder för att hindra fosforläckage.

- Det är därför lantbrukare många gånger är mer intresserade av fosforfilter och dammar framför andra åtgärder. Man kan ofta hitta mark som inte brukas, där kalkfiltret kan läggas. Vid många diken och vattendrag finns dessutom platser där skörden är dålig på grund av hög markfukt. Där kan en damm också passa in, säger Sam Ekstrand.  

Dikesdamm Glssbo
Diken fungerar som en länk mellan åkermark och vattendrag och har därför stora möjligheter att fungera
som fosforfällor, t.ex. genom anläggning av vegetationsfilter eller genom olika tekniska lösningar med
dammar, våtmarker och olika slags filter (t.ex. kalkfilter).


Anläggningen i sin tur driver sig själv och behöver endast mindre assistans från lantbrukaren, berättar Sam. Ungefär två gånger per år behöver lantbrukaren kontrollera att inte intag och utlopp är satt igen av skräp, löv eller andra hinder. När filtren har förlorat sin förmåga att binda fosfor, behöver materialet bytas ut, vilket fram till idag ser ut att vara ungefär var tredje år.

Fas II
Efter de positiva resultaten från fas I, gick projektet under sommaren 2012 vidare in i fas II för att starta provanläggningar i Polen och Baltikum, för test och demonstration. Anläggningarna installerades och drivs i samarbete med lokala vetenskapliga institut i respektive land och kommer att vara aktiva i cirka 18 månader. Jord- och odlingsförhållanden skiljer sig till stor del från svenska förhållanden vilket gör att projektet kan utvärdera filtren för andra miljöer.   

- Om miljön i Östersjön ska förbättras så är det viktigt att vi även får med andra Östersjöländer. Polen och Baltikum har större djurgårdar än vad vi har i Sverige, som sprider ut stora mängder gödsel som läcker ut fosfor. Det är därför viktigt att även göra en insats där, så att näringsläckaget minskar från flera håll runt Östersjön, säger Sam Ekstrand.

Polen kollage 500
Installation av forsknings- och demonstrationsanläggning i Falenty, 50 km söder om Warzawa. IVL har undersökt
vilka filtermaterial som bäst fångar fosforn under de vanligaste mark- och gödslingsförhållandena i Sverige.
I fas II utvärderas och demonstreras tekniken i Polen och Baltikum, där jordarna och odlingsförhållanden skiljer
sig till stor del från den svenska förhållandena.

Förhoppningen är att projektets anläggningar i Polen och Baltikum ska fungera lika bra som i Sverige. Resultaten från de första mätningarna kommer att kunna presenteras under tidig sommar, och därefter pågå under ytterligare ett år. Resultaten kommer sedan att spridas till lantbrukare och berörda myndigheter i varje land, med målet att fånga myndigheternas intresse, så att satsningen på att minska näringsutsläppen i jordbruket prioriteras. Även i Sverige arbetar man för att åtgärden ska få stöd bland jordbrukare och myndigheter. Tanken att lantbrukarna själva ska kunna installera kalkfilter på sin gård i framtiden. Men då krävs heltäckande investerings- och skötselstöd från landsbygdsprogrammet, menar Sam.

- Lantbrukare kommer inte kunna betala för en sådan här anläggning själv, utan de måste få stöd från Landsbygdsprogrammet som finansieras av EU. Stödet bör täcka hela kostnaden, eftersom få lantbrukare har råd att frivilligt betala en del av denna eller andra åtgärder. Så länge åtgärderna är frivilliga kommer väldigt få åtgärder att genomföras, säger Sam Ekstrand.

Sam Ekstrand berättar vidare att hittills nådda resultat visar att kalkfiltren är så effektiva på att fånga fosfor att de borde kunna bli aktuella för stöd. Dock att de hittills bara har utvärderat testanläggningar och både IVL och Jordbruksverket vill se att fullskaliga anläggningar fungerar lika bra, innan de går vidare. Men om åtgärden får ekonomiskt stöd i här i Sverige tror Sam Ekstrand att fler länder kommer att följa efter.

- Om fullskaliga anläggningar visar sig fungera lika bra som våra testanläggningar, och åtgärden därefter får stöd i Landsbygdsprogrammet i Sverige och i motsvarande program i Polen och Baltikum, kan det här bli en spridd metod som bidrar till att minska utsläppen till Östersjön, säger Sam Ekstrand.

Karta
Klicka här för att se karta över de nio anläggningarna.

Projektet "Dikesdammar och filter som fosforfälla i jordbruket" finansieras av BalticSea2020 och projektleds av Sam Ektrand, IVL Svenska Miljöinstitutet. För att komma till projektsidan - klicka här.
För mer infomration om IVL - klicka här.