Författare: Linda Kumblad & Emil Rydin, BalticSea2020
Publicerad år: 2012


Den första åtgärden
- permanent fastläggning av fosfor i sediment


Bakgrund

Metaller, t.ex. järn (Fe), aluminium (Al) och kalcium (Ca) är naturliga fosforbindande ämnen i bottensedimentet. Både näringsämnet fosfor och dessa metaller når Östersjön naturligt via avrinning, vittring och erosion av omgivande marker. Den ökade tillförseln av näringsämnen till Östersjön under den senare delen av 1900-talet har dock rubbat den naturliga balansen mellan fosfor och fosforbindande metaller i sedimenten. Dagens bottensediment innehåller ett stort överskott av fosfor som kontinuerligt läcker upp till vattenmassan och orsakar algblomningar. Dessutom är järn känsligt för syrebrist och förlorar sin fosforbindande förmåga då bottnarna blir syrefria. Det är balansen mellan naturligt fosforbindande metaller och fosfor som vi vill återställa i Björnöfjärden och omgivande vikar genom att tillföra aluminium (som ej är känsligt för syrebrist) för att permanent fastlägga den fosfor som finns i bottenvattnet och i bottensedimentet.

Genom att kemiskt fastlägga fosforn i systemet, och därmed reducera den pågående näringstillförseln, kommer tillförseln av plankton till bottnarna att minska. Då minskar också syrgastäringen, vilket på sikt möjliggör att fisk och bottendjur återvänder till de djupare bottnarna. Då sedimenten blir syrerikare återfår också de övriga metallerna sin naturligt fosforbindande förmåga. Omblandning av vattenmassan under dessa förutsättningar utvecklar ingen övergödning då näringshalterna i bottenvattnet förblir låga.

Genomförande
För den kemiska fastlägganingen av fosfor i Björnöfjärdens sediment kommer en  aluminiumkloridlösning att användas. Det är samma ämne som används vid dricksvattenrening i våra större vattenverk. Aluminiumbehandling har använts för att fastlägga fosfor i sjöar under drygt 40 år i Sverige, såväl som USA och i Europa. Hittills har man inte sett några negativa sidoeffekter, så länge det inte råder väldigt sura förhållanden i vattnet. Det finns inget som tyder på att det skulle vara annorlunda för Östersjön. Till skillnad från sjöar har Östersjön dessutom en god buffertkapacitet, så risken att få ett surt vatten är väldigt liten.
Åtgärden kommer att utföras av Vattenresurs AB som använder sig av en patenterad metod där aluminiumlösningen blandas ner i bottenvattnet och bottensedimenten med en slags harv som dras efter en pråm. En handfull sjöar i Stockholmstrakten (bland annat Flaten, Långsjön, Malmsjön och senast 2011, Trekanten) har med gott resultat behandlats på samma sätt under 2000-talet. Metodens effektivitet för brackvatten har också undersökts och utvärderats i ett storskaligt inneslutningsförsök, i BalticSea2020s regi, med gott resultat (Lilliesköld Sjöö & Mörk 2011). För mer information om den undersökningen - klicka här.

Primärt kommer bottenområden som regelbundet blir syrefria behandlas (>6 meter).

Förväntad effekt i viken
Till följd av den starkt minskade fosfortillgången förväntas viksystemet bland annat får en minskad tillväxt av alger, klarare vatten och lägre fosforhalter i vattnet. Det bör leda till mindre syretäring i bottenvattnet och en återkolonisation av bottendjur och fisk till vattenmassorna under sju meters vattendjup.

För att se en schematisk illustration över de planerade åtgärder för Björnöfjärden - klicka här.

Andra åtgärder vid Björnöfjärdens viksystem


Hjälp din vik - förbättra ditt avlopp

En stor och viktig åtgärd i projektet är att minska näringstillförsel från enskilda avlopp. Små avlopp runt Björnöfjärden bidrar till hälften av näringstillförseln från land till fjärden. För att minska övergödningen och förbättra vattenkvaliteten har BalticSea2020 startat projektet ”Hjälp din vik – förbättra ditt avlopp”. Målsättningen med projektet är att minska näringsläckagen från de cirka 200 små avlopp runt Björnöfjärden som har otillfredsställande avloppslösningar. De fastigheter som berörs ligger alla inom Björnöfjärdens avrinningsområde.
För att underlätta processen att snabbt förbättra avloppen, erbjuder projektet berörda fastighetsägare runt Björnöfjärden, en paketlösning som innehåller VA-rådgivning, upphandling av entreprenörer och utrustning, hjälp med administration och ett ekonomisk erbjudande. Läs mer om Hjälp din vik - förbättra ditt avlopp" här.

Strandäng för gäddyngelproduktion
Restaurering av en strandäng för att förbättra lekmöjligheterna för gädda inleddes under 2012. Åtgärden har tyvärr avbrutits då kostnaden för underhåll och skötsel av strandängen har bedömts överskrida nyttan. Läs mer om det här.

Sedimentationsdammar med kalkfilter och våtmark
För att behålla vikens goda vattenkvalitet och för att växter och djur ska hinna återhämta sig, måste näringstillförseln från land minimeras. En rad åtgärder har slutförts för minska läckaget, medan andra fortfarande pågår. Läs mer om dessa åtgärder under beskrivningen av projektet Levande kust, klicka här.

Strukturkalkning
Säby gårds åkrar har strukturkalkats för att minska näringsläckaget och öka grödornas tillväxt. Läs mer här.

Många delprojekt under paraplyet Levande kust
Parallellt med åtgärder och undersökningar i viksystemet pågår en rad delprojekt/studier. På Tekniska högskolan och Stockholms Universitet undersöks om restprodukter från t.ex. kalkindustrin kan vara billigare alternativ till aluminium, för att förhindra fosforläckage från sedimenten. För mer information om delprojekten, se Permanent bindning av fosfor i Östersjöns bottensediment och Reaktiva sorbent för fastläggning av fosfor i Östersjöns bottnar. I maj 2012 startade studien ”Åtgärder för Levande kust – vilka är nyttorna för samhället?”, som syftade till att ta reda på vilka ekonomiska nyttor boende, näringsidkare och kommun ser med välmående och friska vikar. För mer information om studien, klicka här.

Förberedande undersökningar och uppföljning av resultat
För att utvärdera effekten av åtgärder som genomförs görs noggranna mätningar av miljön i viken. Parallellt med mätningar i Björnöfjärden, Säbyviken och Torpe-Infjärden undersöks två referensvikar, Fjällsviksviken och Skarpösundet.

Mätningar av vattenkvalitet, växt- och djurplankton görs med två till fyra veckors mellanrum, medan utbredning av syrefria bottnar, undervattensvegetation, bottenfauna- och fiskbestånd undersöks en gång per år. Miljöövervakningen kommer att pågå under hela projektperioden och är viktig för att följa upp och utvärdera förändringen till följd av åtgärder.