Författare: BalticSea2020
Publicerad år: 2019

Artikeln "Drastiska beslut för fisket i Östersjön" publicerades på SvD.se 2019-02-01.

Det finns nu en bred majoritet i riksdagen för kraftfulla åtgärder som kan skydda torsken i Östersjön. Men om svenska politiker vill göra en insats måste de engagera sig i EU:s processer. Vår nya miljöminister Isabella Lövin är insatt och får nu ett direkt ansvar för hur Sverige och EU uppnår målen för havsmiljön, skriver företrädare för BalticSea2020.

Nästa år, 2020, ska EU leva upp till sina egna lagar, fördrag och löften om god ekologisk status på havsmiljön och ett hållbart fiske. Det kommer att krävas hårt arbete och radikala beslut under 2019 om EUs politiker och tjänstemän ska kunna infria sina utfästelser, inte minst när det gäller Östersjön. I regeringsförklaringen bekräftade statsministern målsättningen: "Fisket ska vara hållbart".

Stiftelsen BalticSea2020 har på olika sätt varit engagerade i hur EU:s mål ska uppnås för Östersjön. Vi har upprepade gånger pekat på problemen med östersjötorsken. Den är av stor betydelse för Östersjöns ekologi och har blivit en symbol för oförmågan att prioritera havsmiljön framför fiskeindustrin. Därför har vi ett kollapsat torskbestånd där fångsterna är en tiondel av vad de var tidigare. Östersjötorsken är anpassad till brackvatten och är genetiskt unik och kan därför inte ersättas av torsk från Västerhavet. De torskar som finns är små, klena och har anpassat sig till det hårda fisketrycket genom att bli könsmogna redan vid cirka 20 cm i längd.

De små fångsterna och den låga kvalitén gör att torskfisket i Östersjön helt förlorat sin ekonomiska betydelse. Den fiskeindustri som vissa vill gynna genom att tillåta fiske på östersjötorsk finns nästan inte längre. Det borde därför vara enkelt att ta beslut där enbart miljöhänsyn och ekologi är styrande.

När EU:s fiskeministrar i höst ska besluta om fiskekvoter för östersjötorsken är det uppenbart att de inte längre kan fortsätta att fördela generösa kvoter. Det krävs drastiska beslut.

De vetenskapliga data som krävs för att beräkna ett hållbart uttag saknas för östersjötorsken. Vi vet inte hur stort beståndet är, hur hårt det nyttjas eller hur fort torskarna växer. Osäkerheten har gjort det möjligt att hävda att kvoterna är inom ramen för de vetenskapliga råden, trots att fångsterna krympt till en tiondel. Man har tillämpat en omvänd försiktighetsprincip, där argument för fortsatt fiske det kommande året har större tyngd än fiskens långsiktiga överlevnad.

Under 2018 ändrade eller förtydligade flera partier sina ståndpunkter så att det nu finns en bred majoritet i riksdagen för kraftfulla åtgärder som kan skydda torsken. I överenskommelsen mellan S, MP, C och L är en av punkterna fiskefrågor. Men fiskepolitiken är gemensam för EU, vilket ofta används som undanflykt för bristen på en effektiv politik. Om svenska politiker vill göra en insats för östersjötorsken måste de engagera sig i EU:s processer.

Med bättre kontakter på hög politisk nivå skulle vi bättre förstå positioner hos grannländerna och visa dem Östersjöns betydelse för vårt land. Sveriges internationella engagemang i havsmiljöfrågorna har under den gångna mandatperioden fokuserat mer på fjärran hav än nära Östersjön. Vår mest insatta politiker när det gäller fiske, Isabella Lövin, kunde inte agera i fiskefrågor under förra mandatperioden. Nu är hon miljöminister, med direkt ansvar för hur Sverige och EU uppnår målen för havsmiljön.

En av de stora reformerna i EU:s gemensamma fiskepolitik var regionaliseringen, där Östersjön är ett pilotområde. Om östersjöländerna är överens så blir det också ministerrådets beslut. Årets kvoter för östersjötorsken, som är högre än både de vetenskapliga råden och till och med vad yrkesfiskarna föreslog, visar att den svenska regeringen inte lyckats utnyttja regionaliseringens möjligheter. Detta trots att Sverige just nu är ordförande för det regionala organet BALTFISH. Vill den nytillträdda regeringen bidra till att EU:s mål till 2020 uppnås och leva upp till de egna utfästelserna om fiskepolitiken, nu senast i fyrpartiöverenskommelsen, måste både den nya fiskeministern och riksdagsledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet vara långt mer aktiva.

Vi anser att följande åtgärder bör vidtas:
1. Återta den politiska ledningen och initiativet om Östersjön. Redan i början av februari samlas forskare och intresseorganisationer för att förbereda nästa års kvotbeslut. Sveriges representanter måste prioritera drastiska beslut för att skydda östersjötorsken! 
2. Gör östersjötorsken till ett ledande exempel i alla de församlingar som under året kommer att diskutera hur EU:s mål om hållbart fiske och god ekologisk status ska uppnås. 
3. Bemöt vilseledande information. EU:s kommissionär Karmenu Vella påstod i oktober förra året att 7 av 8 fiskbestånd i Östersjön fiskas hållbart. Han räknade då bara bestånd där det finns goda vetenskapliga data och uteslöt bestånd i verklig kris, som östersjötorsken. 
4. Tala klartext om östersjötorskens kris. Det handlar om att rädda ett unikt bestånd av torsk som är av stor betydelse för ekologi och miljö. Alla försök att låtsas som om torsken i dag fortfarande har ekonomisk betydelse, och kan hanteras med gängse förvaltningssystem och kvoter för bottentrålning är dimridåer.

Östersjötorskens kris har varit uppenbar i många år. Vår nya landsbygdsminister, Jennie Nilsson, har chansen att ta fiskepolitiken från deklarationer och kongressbeslut till praktisk handling: Knyt egna internationella kontakter med fiskeministrarna runt Östersjön och säkerställ att handläggare på departement och myndigheter förstår allvaret i ett fiske som förstör vårt unika innanhav.

För att rädda östersjötorsken och uppnå EU:s mål måste det politiska arbetet få en helt annan inriktning, annars kan torsken i Östersjön gå förlorad för alltid.

Björn Carlson
ordförande BalticSea2020
Ragnar Elmgren
professor, styrelseledamot BalticSea2020
Per Larsson
professor, styrelseledamot BalticSea2020
Conrad Stralka
verksamhetschef BalticSea2020